
Jaha...då har teatersäsongen börjat igen. Igår var det dags för Kristianstads Teaterförening att visa föreställningen Etnoporr. Jag, som publikvärd (läs
vaktmästare/kräk-bort-tvättare), hade som vanligt ingen aning om vad som komma skulle. Teaterbesökarna var, trots namnet på föreställningen, en mixad kompott av esteter, uppklädda medelålders par och pensionärer i alla varianter. Som publikvärd har man två alternativ: titta på föreställningen...eller inte. Jag valde, trots namnet..eller kanske på grund av det, att INTE titta. Och tur var det...
Ljuden som slank ut i foajén var inte av denna värld. Skrik, skrän och ljud av någon som våldförde sig på en elgitarr.
Jag och min kollega satt spänt och väntade på att eskortera de första pensionärer som övergav föreställningen ner till garderoben... Vi väntade och väntade. Men det kom aldrig någon. Antingen var de för förfärade för att resa sig, eller så var det helt enkelt en mycket bra förställning. Detta lär jag aldrig få reda på... my loss... som jag nog kan överleva...
Höjdpunkten denna kväll var när applåderna kom. Då springer man som pubikvärd fram till dörrarna och kikar in i salongen när skådespelarna blir avtackade. Detta för att snabbt kunna öppna dörrarna och undvika att bli överkörd av den anstormande folkmassan. Pensionärer är farliga...i alla fall i flock.
Jag öppnar dörren på glänt och ser, för första gången, skådespelarna. Fyra tonårstjejer klädda i svart och en lite äldre storbystad dam som är klädd i en tight leopardmönstrad trikåklänning med en djuuuuup urringning. Ni kan ju tänka er... vad som händer varje gång denna dam bugar... Ja, man kan väl lugnt säga att applåderna inte precis minskade.
Så roligt har vi det på teatern... Nu är det Emil Sigfridssons RENT som spelas hela våren. Kom gärna och hälsa på!
Jag bara undrar... hur många leoparder har fått sätta livet till för att täcka (eller inte täcka) denna kvinna? Hur många det än var...så var det inte tillräckligt!
Mi's