Över på västra sidan...

Inatt regnade det för tredje gången sen vi kom hit. Ett riktigt skyfall, men det mesta hade torkat upp när vi begav oss till bussen in mot Chumphon kvart i 7 imorse.

Idag har vi kört över till andra sidan Thailand. Vägen dit gick över ett bergspass och var jättefin, både utsikt och asfalten. Så dagens 50km blev väldans lättåkta. Visst gick det upp och ner, men på det hela taget så kändes det som om vi hade fler nerförsbackar än uppförsbackar. Nu mot slutet av dagen åkte vi parallellt med en flod och på andra sidan låg Burma. Kunde kastat en sten... fast det kändes onödigt farligt, så jag lät bli. Bor nu i en söt liten bungalow längs med vägen, åker 6mil till Ranong imorgon för att ta båten ut till några öar utanför kusten.

En liten blick av Burma...

Igår beställde vi flygbiljetter från Phuket till Saigon i Vietnam eftersom vi behöver förnya våra visum. Att vi sen kom på att vi inte alls behövde göra det så omständigt eller dyrt kan vi tala tyst om. Vi får oss en tripp till Vietnam på 5 dagar för 750kr ToR. Inte fy skam det heller.

Så nu gott folk är vi på västsidan och semester hägrar inom den närmsta tiden. Den 18e mars kommer Jims bror Filip och då ska jag försöka ta dykcertifikat... får väl se hur det går. SKa ge det ett ärligt försök i alla fall.

Sen skulle jag, vänligt men bestämt, vilja påminna lite folk att de gärna får svara på mail. Gärna skicka lite bilder oxå om man tycker att man har något speciellt som hänt i ens liv.

Och Anna... nu väntar vi bara på dig. Vi välkomnar Ola med öppna armar... FB awaits u... Hoppas ni är hela och utvilade efter skidresan. Vi är riktigt avundsjuka på all snö och skidåkande.

Idag åkte vi förresten förbi kastrull-byn... dock ingen ost så långt ögat når...

Fem dagar på vägen...

Nu var det några dagar sen vi hade internet. Vi har åkt på och stannat på några fina ställen, Pranburi, Kuiburi, Prap Khiri Khan, Bang Saphan. Här kommer lite utplock från dessa dagar...

Har man ingen båt får man väl gå... på väg ut att hämta nattens fångst.

Mitt mygg-/myrbett som kliade som fn... hade två par likadana på baken för några veckor sen. Svullnar som bara den o kliar så man mår illa. Ischh...

När vi tog på oss utrustningen lördagen den 20 feb var det vår femte dag i sträck som vi tillbringat på vägarna. Dagen innan åkte vi 95km och var rättså sletna redan innan. Vi visste sen innan att vägen kunde komma att bli dålig eftersom den såg väldigt liten ut på vår karta. Men den stora vägen var en omväg på ca 30km och det orkade vi inte med, dessutom fanns där inga byar längs den stora vägen (inte som var utmärkta på kartan iaf). Så vi begav oss iväg.

De första 15km gick helt ok men sen ändrades asfalten och blev, för mig på inlines, helt oåkbar. Så ojämn att hjulen inte rullade mer än stötvis och det är inte bara väldans uttröttande utan oxå farligt. Så det var bara att ställa sig och vinka på bilar. Vi fick skjuts av en pick-up full med barn till lite bättre asfalt och begav oss iväg igen.

Den lilla vägen vi åker på går rakt igenom en skog och när det är vindstilla i 35-40graders värme så är man inte så kaxig. Lägger man sen till att vägen är oerhört kuperad så har ni katastrofen klar för er. Jag var så varm att svetten rann ner i ögonen. Och det, mina damer och herrar, är INGEN trevlig upplevelse, svider som fn.

Med 250km i benen och en väg som går mer upp och ner än bergochdal-banan på Liseberg kan vem som helst tappa sugen. Droppen för mig blev när jag km efter km ser Jim åka iväg nerför den ena branta backen efter den andra. Hals över huvud utan att bromsa. Vägen är brant och kurvig och man ser ofta inte var backen slutar eller hur brant den verkligen är. Dessutom infinner sig lite hål och bulor då och då i den skållheta asfalten. Tillslut tog det bara stopp för mig. Den mentala påfrestningen av oron för hur nästa backe skulle gå tog musten ur mig och vi fick ta det lite lugnare ett tag.

När vi efter någon mil till kommer till ett vägarbete, med inkluderad grusväg så längt ögat når, bestämmer vi oss för att lifta. Vi har 4,5 mil till nästa stora stad, Chumphon, och killen som stannar ska dit så gör tröttheten att vi ger upp för dagen och åker hela vägen. Det känns klart som ett misslyckande, men ibland måste man tänka på sitt eget bästa oxå. Mannen som kör oss verkar trevlig med kan inte många ord engelska. Efter en stunds åkande hivar han upp en stor, nästan urdrucken, Chang-öl tar en klunk och ler stort mot oss. Men... han körde lugt och fint... använde till och med blinkersen när vägen svängde ^^

Huvudsaken var ju att vi kom fram.. och det gjorde vi. Sen tog vi en buss ut till stranden och hittade ett mysigt ställe att bo på. Här stannar vi två nätter innan vi beger oss över berget och ner på den västra sidan av Thailand. Vi har ca 300km kvar till Phuket nu.

/Maria

Drakar och alkohol...

Idag blev det 3,5mil till, pausar i Kuibri, 3mil från Prap Khiri Khan dit vi ska åka imon. Min fot är aoig och är trött i kroppen. Men vi hittade till ett fint hotell med hjälp av en motorcykelpolis. Än en gång... Thailands superpoliser gör det igen!

Thailand har en väldigt konstig inställning till alkohol. Jag har ju tidigare nämnt den varierande alkoholhalten i Chang-ölen. Idag när vi lunchade på en restaurang satt det tre poliser och delade på en whiskeyflaska. När vi senare hittade Mojito på 33cl flaskor och billig Chang-öl på en supermarket här i Kuiburi... Så fick vi inte köpa dem... nej... de får bara sälja alkohol mellan kl 11-14 och 17- framåt. Myyycket märkligt^^

Idag har jag även blivit kär i Thailands söta kor. Ni som känt mig ett tag vet att jag inte är överförtjust i kor... faktiskt så är jag rättså livrädd för dem. Nyckfulla och j-kliga är de... o så satans nyfikna. Men... ni skulle träffat en Thailändsk ko! Supersöööta... eller supersweet som Jim hade sagt <3

Förresten när vi var i Hua Hin så var det d kinesiska nyåret, 13 feb. Vi passade på att fira det oxå. Varför inte? Ju fler nyår desto bättre. Blev inga nya nyårslöften dock... men väl lite bilder.

Jag bara undrar... var ligger egentligen Chili Cheese-byn... hittade bara Flyga-drake-byn idag.

/Maria

Chili Cheeseby eftersökes...

Vi tog en extra vilodag i Hua Hin för att åka vidare idag, tisdag. Lyckades åka fel på en halvmil och fick lifta tillbaka med en trevlig kille i sportbil.

Under resan kör vi förbi ett oändligt antal små byar som alla har små stånd ute vid vägen med deras bys specialiteter. Det är alltid endast en sak de säljer och alla stånd från den byn säljer samma. Så vi har åkt förbi hängmattebyn, vattenmelonbyn, bensinbyn, sopkvastbyn och idag kom turen till ananasbyn. Så vi stannade vid kanten och fick en 2-kilos ananas uppskuren på fat för endast 20Baht (5kr). Gott som bara den.

Imon åker vi till Prap Khiri Khan, 6mil bort.

Hoppas alla hade en trevlig alla hjärtans dag. Vi firade med att äta på Subway :D Efterlängtat och supergott.

Och förresten... Micke: Har inte hittat någon ishall här än och folk tittar väääldigt förvånat på mina inlines... så jag tror inte de sett några såna heller. Dåligt med hockey i Thailand alltså. Hoppas allt är bra i Tollarp. Ha d super! Och Åsa... varför inte komma och starta ett guesthouse i Thailand? Jag hade gett mycket pengar för lite svensk mat och matchande påslakan just nu.

Många kramar på er alla!

/Maria

One done... four to go...

Nu har vi varit ivag en manad och tagit oss en tredjedel av vagen. Det ar sa kul att lasa allas kommentarer. Det kanns inte om om ni ar sa langt borta da. Sa fortsatt med det... Kul att veta vem det ar man skriver for.

Alla hjartans dag imon firar vi med en oljemassage och god mat. Pa mandag aker vi vidare mot Phuket.

/Maria

Framme vid havet... äääntligen!

Nu är vi äntligen i Hua Hin. På tre dagar har vi kört drygt 12 mil, 7 + 3 + 2,5mil. Eftersom vi nu kommit fram till stränderna så blir det nog lite kortare sträckor då vi förflyttar oss mellan stränderna. VI har fatiskt startat en ny trend de senaste dagarna: Gått upp tiiidigt, redan vid 6 och kört. Mycket behagligare temperatur och det är mysigt att se städerna vakna upp. Här stannar vi i några dagar innan vi fortsätter till nästa strand. Jim har pratat om några CHilikrabbor som vi ska äta ikväll. Får väl stanna några dagar så han får stilla sina begär.

Det har hänt en del sen sist jag skrev...som alltid. Svårt att få med allting här men gör ett plock som vanligt. På väg ut från Samut Songkhram åkte vi tuk-tuk för att hitta rätt till motorvägen. Just denna tuk-tuken hade en hund inkluderat i sitt revir och han gav sig fn på att han skulle följa med den. Och det gick ju bra när vi kryssade inne i stan (eller ja..bra och bra. Han höll på att bli påkört ett antal gånger) men när vi sen gasade på lite så tappade han mer och mer på oss. Ungefär då kom vi på att det hade varit sött med en bild... så det blev ingen denna gång.

Däremot såg vi en sjuuuukt stor ödla som sprang över vägen igår. Blev lite lagom skraj efter det. Dröjer nog innan jag kissar i vägkanten igen.

Hua Hin

På Spåret

Köttbullar med potatismos o lingonsylt

Tandemcykel... såg inte helt lätt ut... och de garvade kopiöst mycket hela tiden :D

On the beach...

Billigt... nästan så man blev sugen.

Sen skulle jag vilja vända mig till alla sjukvårdskunniga i min omgivning. Jag har än en gång lyckats odla en ny knöl på min fot. Snyggt placerad precis bredvid mina andra abnorma fotknölar. Tror att det är inlinesen som trycker just där. Min fråga är om man kan göra något annat än att knapra anti-inflammatoriska (Voltaren Diclofenac)? Ja... att sluta åka är ju uteslutet.. men d förstod ni nog. Jim tyckte jag skulle köpa en cykel... men det blir det icke.

Min fossing...

Idag blev jag lullig på en 33cl Chang öl... antingen hade jag tokvattenbrist eller så var det Changen som hade hög procenthalt... har hört att de kan ligga mellan 5-15%.... tydligen inte så noga här ^^

Jag bara undrar... varför blir man supertörstig just i det ögonblick man inser att vattnet i vattenlungan är slut? Annars kan man ju åka kilometer efter kilometer utan att dricka...

/Maria

Mediabrus

I forrgar blev vi intervjuade av ScandAsia, som ar en skandinavisk tidning i Sydostasien. Klicka har for att lasa artikeln.

Vi har aven haft en mailintervju med The Star, som ar en malaysisk tidning. Klicka har for att lasa artikeln.

/Maria

Scooterfärd och snorklingstrip...

I förrgår körde vi runt ön på vår motorcykel. Eller ja...man kan inte köra runt ön för det finns inte vägar till det (finns bara en väg^^) men vi körde så långt man kunde iaf.

Jim (i) tankar...

Så här ser vägarna ut. Liiiite krokiga och backiga... vi höll på att knappt komma upp med hojen några gånger. Inte mkt kraft i den inte ^^

På väg ut till Long Beach som var det mest svåråtkomliga ställe jag någonsin försökt ta mig till. Men väl där var där riiiiktigt fint.

Jim med våra badhundar, som inte fångar pinnar men väl hämtar stenar man kastar :D

Igår tog vi en snorklingstur runt fyra öar. 600B kostade det och då fick vi rejäl lunch plus soppa på eftermiddagen.. och frukt till båda målen såklart.

Scooba-Maria

Jim badar med fiskarna...

En spindel vi hittade på stranden...

Det fanns ett sköldpaddssjukhus på en av öarna och där hittade vi turtles i en pool. De hade antagligen varit ute på något tufft äventyr och beh vila upp sig.

Vi avslutade dagen igår med en oljemassage. Huuur skönt som helst och för inga pengar alls nästan. EN bra avslutning på en mycket bra dag.

Idag blir det stranden för hela slanten, imon åker vi tillbaka till Bangkok och buss vidare därifrån till en stad söder om huvudstaden, sover en natt innan vi börjar rulla igen.

Jag är förresten mycket friskare! Jim åkte till apoteket och fixade dundermedicin, så nu mår jag bättre... däremot har han blivit krasslig nu. Så vi får se... allt löser sig...

Ha d super! och Sara: Lycka till idag, jag håller tummarna!

Många kramar!

/Maria