Jösses... nu blir det en långkörare... mycket har hänt!
Trippen till Phuket gick smidigt trots att tuk-tuk föraren inte hade en aning om var han skulle och var för stolt för att stanna och fråga. Men eftersom man bestämmer priset innan man åker iväg så hade det ju inte så stor betydelse för oss. CcBlooms hotell ligger högt uppe på berget och tuk-tuken fick tuffa på rött bra för att orka upp för kullen. Ska se om jag kan ta en bild på sista backen för den e grym. Går knappt att gå uppför ens, än mindre gå nerför. Men detta bidrar också till världens utsikt som jag oxå ska ge prov på om någon dag. Vi välkomnades med en jättegod drink, trevlig personal och ett väldans fint rum.
De tre dagar vi hade i Phuket spenderades shoppandes, ätandes god mat och badandes i de mest sjuka vågor jag varit med om. Lite läskigt i början för man slås omkull och dras med av de stora om man inte vet hur man ska göra. Men dyker man under dem så e d lugnt. Min bikinitop gick sönder första dagen redan efter två vågor så den fick vi knyta ihop istället. Fungerar mycket bättre nu. Inte så kul att bli ofrivilligt topless, även om de flesta verkar tycka att det är helt ok att bada topless. Men d är inget för mig inte.
Hotellet är som sagt jättefint och frukost ingår vilket är ännu ett plus. Rostat bröd, yoggi me flingor eller musli, kokta ägg, juice/the/kaffe/mjölk och massa frukter. Så det är inga problem att äta sig mätt här inte. Men annars äter vi resten av målen nere vid stranden, Kata Beach. Väldigt turistig men det innebär oxå att det finns allt du vill ha. De säljer tex Gott o blandat-påsar för 20kr... inte illa det. Jag höll på att handla, men Fille kommer ju med 2kg lösgodis om några dagar så jag håller mig. Vi har hittat en supergod svensk resturang som har grillbuffe för knappt 100kr. Skönt att för en gångs skull veta vad man äter. Rätt mycket dyrare än vad vi är vana vid men o andra sidan kan man äta för tre dagar :D De har varma hallon med glass... tänkte unna mig det nästa vecka.
Här är otroligt mycket svenskar, men även tyskar, danskar och framföra allt ryssar. Ryssarna ser man på långt håll för de har alltid samma frisyrer och alltid samma knäppa kläder. Slår aldrig fel. Roligt att bara sitta och titta på folk, gissa var de kommer ifrån och sen när de går förbi, lyssna om man hade rätt. Undrar just var de tror att vi kommer ifrån. För jag vill inte skryta eller göra er avundsjuka. Men såhär brun har jag nog aldrig varit (och kommer antagligen aldrig mer att bli). Vi har ju varit flitiga och använt spf 30 hela resan. Vi har dock gått över till att bara smörja ansikte och axlar på sistone eftersom brännan verkar skydda rättså bra. Iaf så har vi aldrig bränt oss, strongt efter 2mån i Thailand tycker jag. Aldrig säger jag med ett litet undantag...
Sista dagen på stranden innan vi skulle åka till Vietnam smörjde jag mig på axlar och ansikte, Jim hoppade över det, tyckte att han var så brun redan. Sen spenderade vi 4h tittandes ut mot havet och rakt mot solen (eftersom man vill ju inte bli överraskad av en monstervåg). Vad jag itne heller hade räknat in var att jag köpt ny bikini... som inte inkluderade hotpants-byxor utan "vanliga" trosor. Vilket innebar att helt oexponerad hud plötsligt fick sig en soldusch den aldrig varit med om innan. Så både jag och Jim var rättså ynkliga den kvällen. Ni kan se bild på Jims näsa på hans blogg
www.mrjimp.blogspot.com
Men iväg till planet kom vi iaf dagen efter. Taxin kostade 750B och hade en CD-skiva med gamla sommarhits så vi fick återuppleva Macarena, Mambo no.5 och Las Ketchup. Mycket underhållande. Vi flög på kvällen och landade sådeles på kvällen i Vietnam. Vi tog ut lite pengar på flygplatsen 800kr= 2.000.000 Dong så vi är miljonärer nu. Taxiresan till busstationen kostade 210.000 Dong. Känns otroligt löjligt att få tillbaka en 1000lapps Dong när man handlar... det är inte ens 50öre. I alla fall... vi kommer till busshållplatsen för att ta en buss till Phat Thien och Mui Ne beach som ligger 20mil bort.
Vi kommer dit vid 22-tiden och får reda på att nästa buss går 07.00, vi hade väntat oss att anske få spendera natten där så det var ok. Handlade lite dricka och frågade för säkerhets skull i ett annat bås när bussen skulle gå och fick svaret: 06.00. Så vi ställde klockan på 05.30 och kurade ihop oss på varsin bänkrad. Kl 23 kommer en vakt och bankar med batongen på bänkarna och knuffar och drar i oss. Vi följer efter strömmen av yrvaket folk som nu börjar röra sig bort i vänthallen. Där har det rullats fram en vagn med stråmattor och folk börjar täcka golvet med mattor, barn och saronger. Så det var bara att ta sig en matta, hitta ett ledigt hörn, betala vakten 7000 Dong (=3kr) och försöka sova. Det gick väl sådär.. hårt och bökigt och med myror krypandes på en rad framför näsan. Men på nåt sätt gick det och vid 03.30 blev vi väckta igen. Då skulle mattorna in och det var fritt att sova på bänkarna igen. Mycket märkligt men alldeles säkert en säkerhetsfråga. Vakterna var ju vakna hela tiden och kollade så att inget fuffens förekom.
Vi gick ut på busstorget för att hitta något att äta och då kommer en tjej springades och säger att bussen till Mui Ne går nu. Vi är lite skeptiska eftersom kl knappt är 04.00, men följer med. Bussbiljetten kostar 80.000 Dong per person får vi veta och det är bara att chansa och hoppa på. För nån engelska är det inte nån som kan. Inte ett ord. Säger man nåt så härmar de bara och nickar. Otroligt frustrerande eftersom vi inte vet om ät på väg åt rätt håll. Men vi packar in oss i den trånga minibussen som har två extra rader stolar insatta = noll i benutrymme och så bär det iväg.
Det lustiga med Vietnam och många gånger även Thailand är att busstn verkar helt överflödigt. Folk vinkar lite längs kanten så stannar bussen. Eller så hänger det en kille ut genom fönstret på bussen och ropar till alla som står längs vägkanten vart bussen är på väg. Tro det eller ej men det verkar funka. Efter en halvtimme var vår buss knökad med människor, packning och ett helt gäng med illaluktande taggiga pumpaliknande frukter som tydligen kallas Soursop. Efter två timmar var det kissepaus och efter ytterligare 2 timmar släppte de av oss vid vägkanten, sa Mui Ne och nickade.
Direkt hade vi 6-7 motorcykeltaxi brevis oss som undrade var vi skulle. Vi valde två som först körde oss till en resort helt åt fel håll, men där kunde iaf en kille engelska och förklarade för dem vart vi skulle. Vid 9-tiden hade vi hittat ett lämpligt guesthouse och krupit ner i en skön säng med air-con på full speed. Vilket äventyr!
Klockan är nu halv 4 den andra dagen i Vietnam och vi är redan måttligt uttråkade. Visst är det fint här, spriten är otroligt billig, ölen och maten likaså. Men efter Phukets brus, turism och vimmel blir detta lite lamt. Ska man till Vietnam ska man nog göra det backpackerstyle, som vi gör i Thailand, för att se det fina med landet. Nu är det bara en faslig massa resorter, konstiga ryssar och tutande bussar.
Ja på tal om tutande så tutar de dubbelt så mycket här som i Thailand. Så det var tur att vi fick ett rum långt från vägen.
Imorgon ska vi göra en trip till några fina ställen och dagen efter det tänkte vi hyra en motorcykel och köra till stranden bredvid för att se om den är bättre. Sen bär det av till flygplatsen igen, flyga "hem" och hämta Fille och åka tillbaka till CCBlooms och lyxlivet i Phuket.
Och snälla kära familj... svara gärna på mailen så jag vet att ni lever ;)
/Maria
