Sitter nu på tatueringsstudion Dark Art Tattoo i Budapest med en fot inlindad i plastfolie. I bakgrunden spelas hårdrock och ett ihärdigt surrande som nu efter några timmmar börjar bli riktigt enerverande. Min tatuering blev klar för en stund sen men Jim ligger under nålen nån timme till idag, för att avsluta sin på torsdag.
Innan vi åkte hit var reaktionerna väldigt varierande. Det känns nästan som att det finns tre läger vad det gäller tatueringar: de som är för tatueringar och tatuerar sig, de som är för tatueringar men inte på sig egen kropp och de som inte tycker om tatueringar varken på sig själv eller andra. Som väl är har jag bara en person i min närhet som är absolut emot det, så han får faktiskt blunda. För jag blev skitnöjd om man får uttrycka sig så...
För de som aldrig tatuerat sig är det svårt att beskriva känslan. Folk frågar om det inte gör ont. Klart som fn det gör ont! En jäkel som karvar rundor med olika stora nålar. O han ger sig inte bara för att han grävt på ett ställe en gång, näe då, flera gånger på samma ställe helst. Men.. om det är värt det? Såklart!Det är ingen outhärdlig smärta. Iaf inte på foten, iaf inte för mig. Men för de som undrar så prova att tvätta ett brännsår med handsprit... Jag gjorde det misstaget efter min vurpa med longboarden i somras. Just det är inte att rekommendera, tatuering ger ju ett något finare ärr iaf.
Men om ni ska tatuera er, så gör det på ett ställe där huden är tjock och inte precis över ett ben. Fotknölen eller revbenen är säkra tips för en fakir, men inte för den som är lite soft.
Jag tatuerade mig hos Csaba Kolozsvári. Trevlig kille som inte var så strålande på engelska dock. Lite lustigt att han satt och sa förlåt varenda gång han tatuerade på ett extra känsligt ställe. Som om jag inte valt detta själv. Det var ju bara att bita ihop. Finns ju inget att välja på, man vill ju ha en hel tatuering :D
Tror dock att det ofta är tiden som tar kål på folk. I början var det ingen fara, men när vi närmade oss slutet efter två timmar så kändes varje streck. Jim börjar tycka att det är jobbigt nu oxå, och då har han legat närmre fyra timmar idag. Men tror han e lite tuffare än vad jag är.
NU är vi snart färdiga för idag iaf. Det blir nog raka vägen tillbaka till hotellet, med undantag för ett snabbt matinköp.
Och resultatet...
... en mycket nöjd Maria, dock med groteskt svullen vrist o lite småont här och var
Och Jims... är in progress...
To be continued...
/Maria
