22 april
Dagens trip var planerad att gå mellan Baling och Bersia, en resa på drygt 6mil. Del av kaka (piece of cake för er som inte är så bra på svenska :p ) tänkte vi, vi är väl framme lite efter lunch. I soluppgången, kl 07, gav vi oss iväg, jag på min racercykel och Jim på sin bräda. Efter bara en mil såg vi bergen torna upp sig. "Detta kommer att bli en låååång dag", kom vi snabbt fram till. Efter 4,5h kämpande, gående, pustande, svettandes och bromsande hade vi tagit oss ungefär 2,5 mil. Att tillägga är ju att vi en vanlig dag tar oss närmre dubbelt så långt på samma tid. Man skulle ju kunna tro att det var uppförsbacke tills man nådde toppen för att sen bli nerförsbacke tills man vara nere på jorden igen, men icke! Vägen gick upp och ner hela tiden, 10% backe upp, 10% backe ner (för er som stått med cykel ovanför 15%- backen i centrala Höör vet vad jag pratar om. Galet tröttsamt!
Med inlines hade det väl varit ok, jag hade tagit dem i näven och flipflopsen på fötterna och traskat upp. Nu hade jag ju en jäkla cykel oxå. Och inte fn var det en racercykel nu längre! Snarare en snigelcykel som fastnat i kolasås eller nåt. Efter de första två backarna hade jag insett att om jag cyklar uppför en backe får jag mjölksyra i benen och om jag går uppför en backe får jag mjölksyra i armarna... bara att välja. Detta resulterade i att jag varierade mig rättså stort under dagen för att sprida mjölksyran jämt i kroppen. Hoppas min kropp tackar mig för det imorgon. FÖr idag är den INTE glad.
Efter många om och men och 8h på 6mil hade vi tillslut tagit oss dit vi skulle. Framför oss hade vi nu en sträcka som många varnat oss för. Under dagen hade vi bestämt oss för att inte åka dessa 12mil pga fyra orsaker:
1. Sträckan är 120km lång, Vi kan INTE åka den på en dag och där finns inga hotell eller bostadshus på vägen.
2. Vägen är tio gånger värre än den vi åkt under dagen, berget vi ska över denna gång är inte 1000m utan 2000m. Dessutom är vägen smal, enfilig och kurvig som tusan.
3. Där finns vilda elefanter (vi såg en hel familj på 6-8 individer, stora och små)
4. Här finns även andra farliga djur, förutom myggorna även vilda tigrar vilket oxå medförde till att vi inte ville sova i det fria.
Då fanns det två val... antingen sover vi i Bersia och liftar dagen efter, eller så försöker vi få lift direkt. Vi valde det sistnämnda och ställde oss och vinkade vid vägkanten. Eftersom jag nu är cykelägare så gick det ju inte med vilken liten skitbil som helst. När vi tappat hoppet för tusende gången stannade det äntligen en lastbil som iaf kunde ta oss halva vägen. Vi slängde upp alla våra grejor på flaket och hoppade sen själva efter.
Efter 5min åkfärd började det ösregna, såklart. Så fram med regnskydd till väskorna och med lite plastpåsar lyckades vi även packa in brädan och mina inlines. Så ingen fara skedd och vi blev snabbt avsvalkade efter en lång och varm dag. När lastbilen tillslut stannade var vi mitt uppe på berget och precis utanför ett litet lastbilshak. Vi frågade om han skulle kunna köra oss vidare till Jeli mot betalning. Men han sa bara att han hade många vänner som kunde köra oss, vi skulle bara vänta i en timme. Så vi satte oss, drack lite cola och åt kyckling och ris, som för övrigt är typ det enda vi ätit under vår malaysiavistelse (om man räknar bort dagarna hos veganerna^^). Och vi väntade...
Efter 1,5h hade det inte hänt något och vi frågade igen. Då pekade han på en av lastbilsförarna och sa att han skulle köra oss. Lastbilen var en timmerbil och hade absolut ingen plats för varken cykel, bräda eller oss. Men vips satt cykeln fast på toppen av timret och vi började lasta in väskorna. När vi var klara att åka, kommer vår förare och säger att hans lastbil är för långsam, hans kompis lastbil är mycket snabbare. Eftersom vi var trötta orkade vi inte bära ut allt. Men de insisterade och cykel, packning och bräda åkte över till en annan lastbil utan last.
Äntligen kom vi iväg. Lastbilen var från 1900-frös-ihjäl men tuffade på fint. Den hade iaf rejäla bromsar, vilket var tur. FÖr SOM de kör! Med en ratt stor som en rockring kryssade han mellan motorcyklar och lastbilar. Under tiden viftaden han och pekade och berättade om trakten och sevärdheter. Han ville visa oss massor men vi var trötta och det var mörkt ute sedan länge så han körde oss till ett hotell nära vägen så vi bara kan ta vägen här utanför imon. Väldigt trevlig kille, gav oss sitt mobilnr. så vi kunde ringa om vi behövde hjälp nångång. Och betalt... det ville han inte heller ha. SÅ nu sitter vi här, trötta och nyduschade och myser. Imorgon börjar allvaret igen, då bär det av till Thana Mehra (som i sången - quanTanaMera)
Kort tagna under dagen... så vi kom en bit på egen hand först...
Massa upp och ner...
En varm och trött Jim
Malaysia rakt fram och Thailand till vänster...
Det ska börjas i tid när man ska åka motorcykel...
Lastbilen vi åkte med var 35år gammal... hade lite McGyverlagningar överallt.
Brädan var säkert förankrad och regnsäkrad...
Nope... ingen Porsche 911... men väldans nära :D
Vårt vrålåk för dagen...
/Maria
