Ute på äventyr...

Idag gav jag mig ut på ett litet äventyr med min longboard. Vid elvatiden gav jag mig iväg med målet att anlända i Höör nångång på eftermiddagen. 5,8 mil och knappt 6h senare var jag framme hos min storasyster i Stenskogen utanför Höör.

Märklig skylt på ett märkligt ställe tyckte jag...

Man ser landskapet på ett helt annat sätt när man tyst rullar fram längs landsvägen...

Fram till hit var jag ganska hel, lite öm i hälsenan bara.
Dock tog min karta slut så nu var det bara och gissa och leta skyltar.

Asfalten börjar nu bli riktigt kass. Man fick sparka sig nerför backarna och det var mycket sprickor och sten på vägen. När jag äntligen kom till lite bättre asfalt var jag trött i låret av allt sparkande och passade på att bara glida lite. Det var till och me nerförsbacke och jag njöt i fulla drag. Tills jag insåg att det gick rättså snabbt, vägen hade gått från två filer till en och jag närmade mig några skarpa svängar med rasande fart. Det gick alldeles för snabbt för att kunna bromsa eller hoppa av. När jag dessutom märkte att asfalten 30m framför mig var uppbruten hade jag inget val. Antingen flög jag av att åka in i hålorna eller så skulle jag försöka bromsa. Bättre fly än illa fäkta heter det ju. Jag försökte bromsa, men d gick inte, försökte hoppa av och jag gjorde en rejäl glidtackling ner i asfalten.

Skrapade händer, armbåge och fick ett hål på knäet. Brädan låg snällt och väntade på mig i det höga gräset i diket. DÅ insåg jag att det hade varit smartare att kasta mig i väggrenen... får väl göra det nästa gång...

Passade på att hälsa på mina allra bästaste vänner... huu!

Eller som de hellre uttrycker det: Muu!

Första tecknet på att jag faktiskt var på väg mot mitt egentliga mål.

Det var skönt... hade åkt länge i Landet Ingenstans.

Asfalten var som sagt: Helt hopplös...

Åkte igenom en härlig bokskog...

Snart framme... trist att syrran bor på andra sidan Höör...
... mitt ute i skogen.
Bara o paddla på lite till...

Min gamla mellanstadieskola.

Äntligen framme! Här fick jag en dusch och mycket god mat.
Tack! Det behövdes!

Ja... allt som allt var det en lyckad resa. Jag körde vilse tre gånger innan jag kommit ut ur Kristianstad. Gick nog 45min extra där. Jag pausade nog i sammanlagt 30-40 min inklusive tiden jag kollade så att alla lemmar var kvar och torkade blod.

Sen var som sagt asfalten bitvis fruktansvärt dålig. Det var så att man tappade sugen och långa sträckor sniglade jag mig fram med knappt styrfart för att jag var så less. Kan ju medge att jag blev lite skakis efter vurpan oxå. Åkte inte i några backar som jag inte såg slutet på, bromsade nog alldeles för mycket och cruisade ner för de som var ok.

Men... jag har haft en mysig dag i solen och känner mig riktigt nöjd. Fast den sträckan åker jag nog inte igen...

/Maria