Kallt kaffe och svitta fruntimmer...

På onsdagen var det dags att ge sig av från Singburi där vi sovit på ett fint hotell över natten. Efter flera försök att hitta en taxi ut ur stan gav vi upp och tog på oss grejerna och åkte. Lite läskigt är det alltid när det är mycket bilar och motorcyklar som svänger och vi själva måste byta fil flera gånger. Men ut kom vi.

Efter bara några minuter på motorvägen var vi tvugna att stanna. Jim har lyckats göra någon konstig rörelse och har sträckt sig i ländryggen. Efter en stunds diskussioner tar vi beslutet att ge upp åkningen här och försöka lifta till Bangkok som ligger ca 14mil bort. Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle lifta sista biten och trafiken började redan dagen innan att bli obehagligt tung. Mycket trafik innebär att de långsamma lastbilarna använder även vår fil för att släppa förbi andra.

När vi väl hade bestämt oss för att lifta var det bara att börja vinka. När vi nästan hade gett upp hoppet stannar en bil och ett ungt par erbjuder sig att köra oss till Bangkok. Under resan blir vi både bjudna på mat, kakor, iskaffe (har lite svårt för det men det går inte att tacka nej när det sträcks fram två stora muggar av en välvillig person) och godis och när vi försöker betala bensinpengar eller mat så får vi inte det. Tänk att det finns såna människor. De körde oss ända in till Khaosan road trots att de själva bodde ute vid flygplatsen. Vi fick deras mobilnr och email för att kunna höra av oss om vi fick några problem under resan.

Det var en jäkla tur vi inte körde till Bangkok. Trafiken är helt hysterisk. Massa filer, alla kör på fel sida (dooh... vänstertrafik :p ) och allt går i 120-140km/h. Killen som körde cruisade vant mellan filerna och motorcyklarna, tutade inte en endaste gång.

Så här var vi nu. Trötta, varma (det var 39 grader ute denna dagen, så man blev svettig bara av att stå still i skuggan) och lite villrådiga om vad vi skulle hitta på. Eftersom vi inte skulle kunna köra igen på många dagar och att ligga o inte göra något på ett hotell i Bangkok inte lockade något vidare så bestämde vi oss för att åka ut till ön Ko Chang. Vi hade ändå tänkt åka hit för att göra tatureingar i slutet på resan så nu kunde vi komma dit och reka. Vi åkte och maganiserade vår utrustning (bara den lilla trippen tog 4h i rusningstrafik på en tuk-tuk.. det misstaget gör vi inte om, varmt o avgasigt) och tog sen en buss till Trat. Bussresan kostade 240B (50kr) och tog 4,5h. Sen tog vi en färja ut till Ko Chang och här är vi nu.

Vi bor på Blue Lagoon Resort i en bungalow, 100m till stranden, barer och restauranger. Här kommer vi att stanna i en vecka. Dricka drinkar på Happy Hour, bada i havet och äta gott.

Jag börjar känna mig lite friskare nu, hostan är borta men magsjukan vill inte riktigt ge me sig, har läkt sen vurpan men har istället en massa bett som kliar. Jag måste vara speciellt god eftersom alla djur tycks verka tycka att jag är nåt att smaska på. bungalowen vi bor i nu har iaf myggnät så jag blir inte biten när jag sover.. ka-tjing!

Igår gjorde vi nåt spännande och ganska impulsivt. Vi hade ju tänkt göra tatueringarna i juni när vi var färdiga. Tatueraren, One, som vi skulle göra bambutatueringarna hos bor här på ön. Problemet är att den delen han bor på blir oåtkomlig för turister i maj när regnen kommer. Så... vi hade att välja på att inte göra tatueringarna... eller att göra dem denna vecka. Så vi hyrde en motorcykel idag och åkte ut till Ones studio på Lonely Beach. Han hade tid direkt och vi bestämde oss för att slå till.

Jag var inte helt klar med mina funderingar kring min tatuering så det var skönt att Jim började. Båda blev galet fina och till skillnad från vanliga tatueringar så beh dessa ingen läketid, blir inte ens svullna. I min tatuering står det "balans" på thai. För mig står det för så många saker... inre balans, balans i livet, ja... allt strävar efter en jämvikt. Att tatueringen sen blev sjukt fin... ja det var bara en sideffekt. Jims är en hel bön på Thai som ska ge lycka i livet och över den en Vanguard-longboard. Fin som bara den.

Idag ska vi åka till ett vattenfall och kolla runt lite på ön med vår motorcykel. Vägarna är galet kurviga och går upp och ner som en berg och dal-bana. Ska försöka ta en bild, svårt att beskriva.

Ha d bäst allihopa!

/Maria