Väl framme i Ao Nang träffade vi Simon, vår kontakt i stan. Vi bokade vår första utflykt och gjorde oss hemmastadda i vårt fina rum på hotellet The Cliff (där vi bott en gång innan).

Utflykt - Hong lagoon





Japaner, japaner, överallt japaner... och alltid i flock och i flytväst.
Lite kul e d allt när de ligger där och guppar :D


Och så ett par bilder från The Cliff


En av dagarna fick vi åka med Matra Point dykcenter på en dyktur runt de lokala öarna.

Då blir man hämtad vid hotellet...

Och alla knödde in sig på en longtailbåt...
liiite vingligt med 20 man på båten.

Longtailbåten tog oss ut till den lite större dykbåten där vi spenderade resten av dagen och klarade av två dyk.
Efter två nätter på lyxhotellet The Cliff fick vi lämna rummet till betalande gäster och huserar nu hos Simon som har företaget Andaman Adventures. Vi bor nu i hans hus och han bor hos sin flicvän... eller arbetskollega.. eller ja... både och verkar det som. Men ett helt hus har vi iaf :D
Igår gav vi oss ut på världens häftigaste klättringstur på egen hand. VI hade fått veta att det skulle finnas en lagun gömd inne i ett av bergen på Riley beach och enda sättet att komma dit var att klättra upp för berget och ner igen.
Hade jag vetat innan vad Jim tycker om klättring så hade vi nog struntat i det. FÖr jag tror att det var 2-3 timmar av ren skräck... men iväg gav vi oss iaf...

Ja, det var ju förstås inte bara vi som ville se lagunen...

Brant och halt som bara den, men där fanns linor att grabba tag i och massor av grenar och rötter.

Väl uppe på berget hittade vi en view point. Ett litet rep hindrade en från att störta de 100m ner till stranden. Ovanför våra huvuden bråkade en flock apor av den större storleken och förde ett jäkla liv. Vi tog några bilder och fortsatte mot lagunen. (Lägg märke till traktorn som är ute och kör i havet längst ner på bilden.. undrar vad den gör där?)


Klättringen fortsatte uppåt för att sen bege sig stupt ner mot lagunen. Vi klättrade ner i etapper där de brantaste bitarna var raka väggar där man fick fira sig ner med hjälp av repen.
TIlls vi tillslut kom till ett ställe som verkade helt omöjligt. Väggen nedanför oss var inte bara rakt ner utan gick även inåt och omöjliggjorde att man kunde få något fäste med fötterna. VI mötte ett svenskt par där som även de var beredda att ge upp.
VI satt där en stund och tittade ner...

Efter en stund kom det en grupp uppifrån som fått ett tips om en alternativ nergång. Det fanns tydligen ett hål i berget som man kunde fira sig ner igenom... där var det oxå lättare att komma upp samma håll. För som ni vet... ner kommer man alltid. Vi ville bara inte stanna där resten av våra liv sen. Vi har ju ändå en deadline att klara av. Så... vi klättrade ner och möttes av...

Ja... det var ju inte den kristallklara lagun vi hoppats på... det var alldeles för lågt vatten för att bada där. Man hade bara blivit gyttjig. Men vi tog några bilder och drack lite vatten innan vi började vår timslånga färd tillbaka samma väg som vi kom.


Vi var lagom trötta i armar och ben och glada att ha klarat dagens strapats. DET var ett äverntyr som heter duga :D

På vägen över till andra stranden hittade vi ett träd som kommit lite på sniskan. Vad kom egentligen först? Stigen eller trädet?
Vi köpte oss varsin shake (jag- vattenmelon och Jimme - Banan.. precis som vanligt) och traskade längs stranden. Inne i en klättringsshop satt väldens sötaste lilla apbebis och knaprade på jordnötter (att det faktiskt var jordnötter märkte vi inte förrän senare... detta hindrade dock inte Jim denna gången, här skulle kelas!)


5mån var han och betedde sig ungefär som en ettåring.

Jääättenyfiken på min navel :P

... och toksöt.
Imorgon ger vi oss ut och dyker med Ao Nang Diver... förhoppningsvis utanför Phi phi öarna för där har vi inte dykt än. På tisdag firar vi Songkhran som är en thailändsk festival där det gäller att få alla andra så våta som möjligt. Vi är med i ett team som står stationerade mitt på den turistigaste gatan i stan. Det ska bli kul. Får se om det ens är möjligt att få någon bild denna dag.
Ha det gott i vårsolen där hemma!
/Maria
Vilken liten sötnos. Efter denna resa tycker ni nog livet hemma blir lite trist. Längtar efter er.
SvaraRaderaKram. Mamma