I förrgår hade vi en riktigt tung dag. Redan efter ett par mil började det kännas tungt och målet var 5mil denna dag. VI körde mil efter mil i motvind genom ett landskap som i och för sig var platt, men vägen var rak och omgivningen upprepade sig. Och inte ett matstånd eller affär så långt ögat kunde se.
Efter många sega timmar var vi dock framme och övernattade på ett mysigt ställe i byn Penarik. Efter den sedvanliga photoshooten på morgonkvisten gav vi oss av. Idag satte vi målet på 2mil eftersom dagen innan varit slitsam.
Men åkningen gick riktigt lätt. Asfalten var fin, lagom med vind, svag nerförsbacke gjorde att de första två milen flög sbabbt förbi. Vi lade siktet på 4mil istället, men även efter det bestämde vi oss för att fortsätta.
Då börjar mitt framhjul plötsligt hoppa konstigt och när jag stannar så drar jag ut ett blått litet häftstift ur däcket. Pschhhh...
Suck...
VI stannade vid nästa restaurang och bad om en balja vatten och sen var det bara fram med lagningskitet och börja. Efter en kvart var det lappat och klart. Tack pappa för att vi fick laga så många punkteringar när vi var små! <3
Hade inget sandpapper så Jims gripboard på brädan fick duga.
Efter 50 körda meter var det dock lite luft i däcket igen så vi traskade tillbaka, krängde av däcket för att hitta... ingenting... däcket var helt, men kanske lite dåligt pumpat. När detta var fixat fortsatte vi vår resa.
Dagen slutade med över 8mil körda, trötta, men framme vid färjeläget ut mot Kapas island där vi ska spendera ett par dagar innan vi fortsätter.
Nu har vi 52mil kvar på resan. Snart framme alltså!
/Maria
Kvinnor kan! Så händig du är! Bra att det löste sig! Idag är du extra saknad i trädgårdsarbetet i Bromölla! Halleda...det kommer rapport i mail om detaljerna men visst backade jag idag med, ajjemen! O lukade i rabatterna...har nästan fått gröna fingrar nu, iaf svarta =) KRAMKRAM
SvaraRadera