... tillägnas alla långsamtgående pensionärer.
Idag har det kommit till min kännedom att samhället idag inte tar någon som helst hänsyn till folk som rör sig långsammare än "standard"-hastighet.
Detta märkte Maria (som för övrigt faktiskt har några år kvar till pensionen... tro det eller ej) efter att ha suttit, i äkta pensionärsanda, och väntat på bussen gott och väl 20min innan den skulle gå. Med sig hade hon en tung fullpackad bag, en stor bärbar dator och handväska. Väntetiden spenderade hon med att lösa korsord och soduko, kanske inte helt främmat för standardpensionären.
Bussen anlände precis i tid, Maria la ner tidningen, rotade fram biljetten, lastade upp väskorna på ryggen och ...
... trodde att hon skulle kliva på bussen. Men ack så fel man kan ha. Bussen hade precis pyst igen sina dörrar och rullade iväg.
Stackars Maria småskuttade efter en bit, men kände sig besegrad av den tunga lasten och alldeles för förnärmad att hon missat bussen, som stannat mitt framför näsan på henne, för att kunna bli arg.
Det var bara att vagga, argt muttrandes, tillbaka till bänken, plocka upp tidningen och se om det fanns något vettigt som kunde vara värt att läsa en gång till.
30 min senare stod Maria i givakt framme på kanten av busshållplatsen, långt innan bussen skulle gå. Men denna gång hann hon iaf med...
Jag bara undrar... kommer det att bli någon 30-årskris för mig det närmsta halvåret? Eller jag kanske redan känner mig så trygg och hemma bland pensionärerna att det redan är överspelat?
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar