fredag 12 februari 2010

Framme vid havet... äääntligen!

Nu är vi äntligen i Hua Hin. På tre dagar har vi kört drygt 12 mil, 7 + 3 + 2,5mil. Eftersom vi nu kommit fram till stränderna så blir det nog lite kortare sträckor då vi förflyttar oss mellan stränderna. VI har fatiskt startat en ny trend de senaste dagarna: Gått upp tiiidigt, redan vid 6 och kört. Mycket behagligare temperatur och det är mysigt att se städerna vakna upp. Här stannar vi i några dagar innan vi fortsätter till nästa strand. Jim har pratat om några CHilikrabbor som vi ska äta ikväll. Får väl stanna några dagar så han får stilla sina begär.

Det har hänt en del sen sist jag skrev...som alltid. Svårt att få med allting här men gör ett plock som vanligt. På väg ut från Samut Songkhram åkte vi tuk-tuk för att hitta rätt till motorvägen. Just denna tuk-tuken hade en hund inkluderat i sitt revir och han gav sig fn på att han skulle följa med den. Och det gick ju bra när vi kryssade inne i stan (eller ja..bra och bra. Han höll på att bli påkört ett antal gånger) men när vi sen gasade på lite så tappade han mer och mer på oss. Ungefär då kom vi på att det hade varit sött med en bild... så det blev ingen denna gång.



Däremot såg vi en sjuuuukt stor ödla som sprang över vägen igår. Blev lite lagom skraj efter det. Dröjer nog innan jag kissar i vägkanten igen.


Hua Hin

På Spåret

Köttbullar med potatismos o lingonsylt

Tandemcykel... såg inte helt lätt ut... och de garvade kopiöst mycket hela tiden :D


On the beach...


Billigt... nästan så man blev sugen.

Sen skulle jag vilja vända mig till alla sjukvårdskunniga i min omgivning. Jag har än en gång lyckats odla en ny knöl på min fot. Snyggt placerad precis bredvid mina andra abnorma fotknölar. Tror att det är inlinesen som trycker just där. Min fråga är om man kan göra något annat än att knapra anti-inflammatoriska (Voltaren Diclofenac)? Ja... att sluta åka är ju uteslutet.. men d förstod ni nog. Jim tyckte jag skulle köpa en cykel... men det blir det icke.

Min fossing...

Idag blev jag lullig på en 33cl Chang öl... antingen hade jag tokvattenbrist eller så var det Changen som hade hög procenthalt... har hört att de kan ligga mellan 5-15%.... tydligen inte så noga här ^^

Jag bara undrar... varför blir man supertörstig just i det ögonblick man inser att vattnet i vattenlungan är slut? Annars kan man ju åka kilometer efter kilometer utan att dricka...
/Maria

1 kommentar:

  1. Ytterligare en fotknöl. Så går det när man lever sitt liv i skridskokängor - ovanlig arbetskada
    Många kramar
    Mamma

    SvaraRadera