måndag 18 januari 2010

Före avresa - lördagen 16/1

Så var det då dags att åka iväg. Efter att ha hört världens skräckhistorier om hur de kör i Thailand så var jag riktigt orolig för hur det skulle vara. Till det kommer att Jim denna dag både hostade rättså illa och hade världens utslag över hela ena armen. Så innan vi ens kom till skott så var vi på apoteket och köpte hostmedicin och salva till utslaget. Som vi sen kom på antagligen var kontaktallergi mot tigrarna. Så nu vet vi det... han är allergisk mot tigrar oxå. Fast jag tror inte att det kommer att sänka livskvaliten något nämnvärt.

Under vårt besök på apoteket insåg vi att det var det enda stället där man kunde prata engelska och verkligen blir förstådd. Antagligen behöver man en gedigen utbildning för att få jobba där. Det kändes otroligt tryggt och vi bestämde att om vi undrade något nångång, vad det än gällde, så är apotek det bästa stället att få svar på.

Efter det hade jag inget att skylla på så det var bara att se faran i vitögat och kasta sig iväg. För att slippa den värsta stadstrafiken tog vi en tuk-tuk ut till väg 11 eller "super highway" som de kallade den. Vi hade fått ett namn på det ställe vi skulle hoppa av på av Henry. Henry var den präst som vi skänkte vår resaväska med kläder till. Han skulle ge den till ett barnsjukhus.

Ja, ialla fall. När vi kom till Care Four där vi skulle bli avsläppta av tuk-tuken så frågade vi chauffören vilket håll vi skulle åka... hade varit rättså taskigt o köra flera mil åt fel håll. Då trodde han att vi skulle åka med buss och körde oss till busstationen istället. När vi förstod att vi missförstått varann förklarade vi att vi skulle åka själva och blev då skjutsade tillbaka till det första stället igen. Så det blev en massa åkande fram och tillbaka på motorvägen med en skröplig liten tuk-tuk. För er som aldrig sett en tuk-tuk så är det en trehjulig motorcykel med två säten med ett litet tak över. Billigare än taxi.. oftast iallafall. När vi väl hade kommit till rätt plats, betalat de 80 Baht (ca 17kr) föraren ville ha, gett honom ytterligare 60 Baht för att han kört runt oss och fått visat oss rätt riktning, så bar det av...

2 kommentarer:

  1. En lite orolig Tanja :-)19 januari 2010 kl. 22:03

    Vilken Henry? Har jag missat något i bloggen? Gav ni bort alla era kläder eller vadå?

    SvaraRadera
  2. Tanja: Henry är en präst i Chiang Mai som tog hand om en hel resväska med kläder som vi hade med oss för att donera till bättre behövande. Så förhoppningsvis så traskar mina, Jims, Annas och Olas kläder runt i Thailand nu. :D

    SvaraRadera