Tredje åkdagen - Onsdag 20 januari

Efter ett par dagars vila i staden Lampang på Riverside, ett guesthouse precis nere vid floden (fint som bara den och med mycket bra service) var det dags att rulla igen. Vi tog en taxi ut till superhighway nr 1 där vi blev släppta utanför polisstationen. En polis kom genast fram och undrade vart vi skulle, när vi berättade så pekade han mot busstn, men när vi väl förklarat så stannade han trafiken så att vi kunde gå över motorvägen utan problem. Det är serviceminded people det! När vi väl kom på rätt sida så var det dags att rulla igen.

Denna dagen tog vi sikte mot en liten stad vid namn Sop Prap och även idag fanns de vita betongstenarna som räknade ner varje kilometer. Idag var vägen mycket plattare och trots att det var supervarmt så kändes det väldigt lättkört. När det var knappt 2 mil kvar fick vi gå nån kilometer pga alldeles för brant stigning. Men sen hade vi en låååång och väldigt flack nerförsbacke i hela 8km då vai bara gleeed. Så skönt det var! Kändes väldigt lyxigt mot föregående sträckor. När vi kom fram till Sop Prap började sökandet efter någonstans att sova. Vi träffade några poliser som sa att vi skulle köra 2km till. När vi kört 2km hittade vi en restaurang och frågade igen. Men de bara skakade på huvudet. Då stannade en gammal thailändsk tant på mc och frågade vad vi behövde. Jim stod närmst och förklarade läget och tanten sa han skulle hoppa upp och det gjorde han, jag åkte efter. Plötsligt gasar hon och kör iväg med Jim, men han får henne att sakta ner så att jag kommer ikapp och kan hanka. Tror hon ville ha honom för sig själv. Vi kom iallafall fram till ett ställe tillslut.

Nu bor vi superfint i ett rum med egen garageuppfart och två jättesöta hundar som springer runt utanför. Vi hittade en resturang några hundra meter bort. De serverar endast en rätt, samma som vi fick till frukost häromdan: Nudlar, buljong frikadeller och lite grönt. De hade även en liten affär så vi har precis festat med Chang-öl och chips. Nu håller Jim på att limma fast sina fingrar i skosulorna med världens bästa superlim.

Det var lite nervöst att börja köra idag. Igår åt vi middag tillsammans med Lindsay, en jättetrevlig tjej från Cape Cod, som hade cyklat från Bangkok. Hon hade blivit pistolhotad och rånad av fyra ungdomar på mc dagen innan och behövde lite sällskap. Hon hade iofs kört själv och i mörker. Så förhoppningsvis så händer det inte oss. Polisen hade aldrig hört på maken när hon anmälde stölden. Sånt händer tydligen inte här så ofta. Men...när vi väl började köra idag så kändes allt bra igen.

Idag har d varit supervarmt, uppemot 35 grader och inga moln så idag blev vi faktiskt lite solbrända trots spf 30... nice!

Nu ikväll gick vi in till den lilla byn här vid vårt guesthouse för att leta efter någonstans att äta. Tyvärr hade restaurangen vi åt på innan stängt så vi gick vidare längs gatan med hittade inget. På en bänk satt några skoltjejer och fnissade och sa hej. Från samma hus kom det ut en man med en tallrik mat så vi frågade honom om de hade mat där och blev genast inbjudna till något som vi senare förstod var deras eget vardagsrum. Det var inte alls något matställe utan en vanlig familj som bjöd oss. Maten var supergod och de vill bara ha 20 baht (5kr) per person, men vi gav dem 100 baht sammanlagt. Perfekt... mätta och glada begav vi oss hemåt igen.

/Maria